StepByStep
Tysta, lessna 'förlåt' hjälpte inte..

Han lyckades få reda på vad jag heter på poeter...
Han lovade att inte gå in o läsa..

Han bröt det löftet..
Han vände ut och in på min själ..
Han tvingade mig att blotta tankar jag inte vågar yttra..
Jag trodde det var okay.
Tills jag begrep att klumpen i halsen var tårar..
Och dem rann faktiskt...

Hjälpt mamma med tvätten idag..
Jag spelar bra, nästan glömde det..
Eller i alla fall förträngde..
Men nu är det tillbaka..
Samtidigt som jag saknar honom..
Och som jag redan blev besviken när han inte kunde komma, som vi sagt..

Och nu sitter jag här och plågar mig med vacker, skör musik om längtan.
Om en kärlek som jag, naivt, börjar tro att jag förstår.

Jag vet inte varför jag reagerar så..
Men det...
Kändes..
Gjorde.. liksom..
Ont..


Men det kanske gör ont, att älska någon..
Och dett är våran första 'kris'
Första gången han sårat mig..
Nej, förresten, det är andra..
Första gången var "Jag har också mina psykbryt"


Och mamma pratar med morbror..
Han är inskriven, igen..
Och jag orkar inte höra på vad hon säger..
Men mina öron går inte att stänga av..

Det är mat snart.
Ris och kyckling, som pappa säkert fått till lika bra som vanligt.
Men det innebär att jag måste spela, vid middagsbordet...


Och, fast, att det var han, som svek mig litet, vill jag ha just honom här..
</3