StepByStep

Och enligt dem är dansen hennes..
Jag vet att det är hon som har talangen..
Det är det ju jag som säger, och dem säger inte emot..
Jag vet att det är patetiskt, men mitt svaga hjärta längtar febrilt efter att jag också ska vara bra..

Dansen är hennes, kläder och att gå ut och dansa är hennes..
Jag försöker låtsas som jag inbillar mig, men jag är bara bihanget..


Ingen kommer någonsing förstå vad som var mina intressen långt innan jag träffade henne..
Jag tvivlar på att dem ens ser mig som en individ..


Jag gör allt för att dölja allt jag hatar med mig..
Men dem tycks inte ens se det lilla som är värt att se..


Jag känner mig inte som en av dem längre...