Hon tycker, att allt hon skriver numera, blir likadant

Tar upp samma ämnen

Och det blir fel

När allt hon nånsin ville

Var att vara bra

Tänk om man faktiskt kunde vända ut och in på folk..

Då skulle hon börja med sig själv

Och det är sådär igen

Att hon inte vet vart hon ska börja

Eller, är det kanske slutet, hon inte förstår sig på..?

Hon skriver och skriver

Men det är nästan så det inte längre hjälper

Och när det blir så..

Det brukar vara illavarslande..

Hon blir räddad

Fast är rädd att det bara är för stunden

Och hon är stressad just nu

Leder till apati och tårar som ibland rinner på utsidan,

Men fortfarande oftast på insidan..

Och tårar av blod vill hon aldrig igen, någonsin gråta..

Hon vet varken ut eller in

Önskar att du faktiskt lägger pusslet som är henne

Och talar om vad du ser

Eftersom hon själv inte förstår sig på det..