Sista tre-fyra veckorna har jag sovit väldigt illa..
Svårt att somna, vaknar, och drömmer.

Dem senaste två veckorna har det kommit och gått folk in och ut här.
Lägenheten har blivit kallad ungdomsgård.
Det har jag ingenting emot.

Jag har varit i skolan nästan varje dag.
Jag har försökt att sköta mig, vara trevlig mot allt och alla.
Ställa upp, för alla verkar slitna nu.
Oftast går allt bra.

Jag försöker kompentesera vissa genom att hjälpa til med skolarbeten.
Migrän och sömnbrist till trots.
Har försökt att lära mig att älska, bli anpassad till någon som inte är lika kall.


Det jag verkar få tillbaka är fina pikar som svider värre än piskrapp.
Det är dåligt samvete.
Halvdana svar.
Rastlöshet.
Ännu mindre sömn.

En sprucken röst, sega tårar och falska skratt som konsekvens av att jag inte sover.
Humörssvägningar och känslighet.

Jag hatar känslor..

Dessutom får jag skäll och blir kallad Toffel..


En rosa toffeljävel..